miittlivsomemelie

Jag vaknar och sätter mig vid datorn efter en stund. Pappa kommer in i rummet och säger
att det har kommit ut en ny artikel om Emma. Jag skyndar mig in på tidningen, klickar på länken och möter ett hav av känslor. Nu har hennes namn publicerats offentligt, och på bilden sitter hennes pappa i deras soffa med Emmas skolfoto på bordet. Jag tänker att det linnet hon har på sig på fotot köpte vi tillsammans på H&M under en håltimme.
Mina känslor exploderar och tårarna tränger sig ut fortare än vad man kan tänka sig.

Den här sorten av artiklar där föräldrar sitter med ett foto vid sig, är något man bara läser om andra man inte känner. Inte någon man kan kalla en av sina bästa vänner. Tårarna bara rinner och rinner.
Jag läser meningen "Hon har obotliga hjärnskador" och undrar vilken jävla idiot det är som har uttalat sig om det.
Hon kommer bli bra. Och det är snart! INGEN JÄVEL ska säga att hon inte kommer bli bra igen!
För hon måste bli bra.. Det måste hon..